Fortbildningen gör oss till tonåringar

Man måste ha öppna sinnen för att utvecklas. Det gäller både lärare och elever. Det handlar min senaste krönika om.

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2014/12/12/fortbildningen-gor-oss-tonaringar

Skrivarverkstad med Jenny Jägerfeld - författaren som skriver så att läsarna svimmar

Vem är den där människan som skriver så mycket om blod? undrade niorna som jag läste högt för ur Jägerfelds Här ligger jag och blöder.

Inledningen där Maja sågar av sig sin tumme hade satt spår i deras minne, även om de knappast var odelat positiva.

I torsdags fick de se den människan då Jenny Jägerfeld kom till Enköping för att berätta om sitt skrivande för kommunens alla åttor och nior.

Hon berättade engagerat om hur hon varit introvert läsare som blivit extrovert och nyfiken och hur det slitsamma servitrisjobbet resulterade i ett svullet knä och en konstaterad reumatisk sjukdom. En diagnos som ledde till att hon började plugga psykologi och skriva böcker.

Dessutom visade hon, enkelt och överskådligt med exempel ur Barbro Lindgrens Max kaka, hur man bygger upp en historia.

Att man behöver karaktärer, drivkraft, ett problem som protagonisten reagerar på, liksom en antagonist som i sin tur reagerar på reaktionen och så en lösning (som inte behöver vara lycklig) innan man till sist knyter ihop lösa trådar. 

Givande och underhållande tyckte jag och många av eleverna. En reagerade på att Jenny Jägerfeld svor så mycket. Någon annan såg inte någon anledning att lyssna då hen inte skulle bli författare. Men de flesta verkade ha behållning av författarträffen.

Efteråt fick en av mina åttor stanna på skrivarverkstad. På ett bord i biblioteket fanns rosor, choklad och is att lukta, känna och smaka och beskriva på nya sätt. Sedan fick de sig en duvning i gestaltningar. Att visa hur en känsla tar sig uttryck istället för att berätta om den.

Enköpings-Posten tittade också in:

http://eposten.se/enkoping/article1689399.ece

Kura gryning och kura skymning med Pappan och havet

"När man talar om trollet, så står det i farstun"  är ett ordspråk som använts ända sedan 1678 har jag just lärt mig.

I morgon bitti tänkte jag släppa in några troll i mitt klassrum när det är högläsningsdag under den Nordiska biblioteksveckan. Årets tema är troll och de texter som har valts ut är Monsterbråk av Kalle Güettler, Rakel Helmsdal, Áslaug Jónsdóttir, Pappan och havet av Tove Jansson och Stallo av Stefan Spjut.

Texter, information och annat material, till exempel trollpyssel på:

http://www.bibliotek.org/se/aarets-litteratur-och-tema/aarets-litteratur/pappan-och-havet/


Jag tänker läsa ur Pappan och havet för mina nior. Jag har aldrig sett muminböckerna som barnböcker, men vi får väl se om det slår väl ut. Levande ljus och kura gryning hoppas jag att de uppskattar i vilket fall.  Det är andra kapitlet som har valts ut, men jag kan nog inte undanhålla mina elever att läsa inledningsmeningen:

"En obestämd eftermiddag i slutet av augusti gick en pappa omkring i sin trädgård och kände sig onödig. "

Ett citat att begrunda en fars dag som denna för övrigt.

Slitna skodon till strid för status

Min senaste krönika tog sin utgångspunkt i ett par slitna tofflor. Dem har jag faktiskt slängt i helgen. Men krönikan finns kvar. Och kampen går vidare.

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2014/10/30/slitna-skodon-strid-status

Samarbetet fortsätter mellan Bålsta och Enköping

Efter att Bergvreten News redaktion besökte Gransäterskolan i Bålsta för ett par veckor sedan, var det nu dags för Bergvretens elever att ställa upp på intervjuer och visa sin skola.
Sju elever och två lärare från Gransäterskolan besökte Bergvreten onsdagen före höstlovet.

- Vilka är det som kommer? Och när kommer de?
Eleverna på Bergvreten hade många frågor innan Bålstaeleverna kom. Men när sedan de sju eleverna med sina två lärare Sanna och Emma väl var på plats blev de lite blyga.

Klass 9B fick agera värdar och visa besökarna runt på skolan och dessutom svara på frågor om skolmaten, mobbning, datorer och läxor med mera. Dessutom intervjuade Gransätereleverna kuratorn och några av lärarna och antecknade intryck från miljöer och stämningar.

Detta ska sedan resultera i nyhetsartiklar och reportage i den skoltidning som niorna på Gransäterskolan i Bålsta jobbar med. Vi ser fram emot att läsa artiklarna och hoppas på fortsatt samarbete framöver.

 

 

Vänd på steken - låt eleverna fråga

Det är lätt att hamna i frågeträsket som lärare och dränka sina elever i de frågor som man själv tycker är relevanta, istället för att göra tvärtom, dvs låta eleverna formulera frågorna. 
Så mycket mer effektivt. Så mycket roligare. Och så enkelt.

Att göra en VÖL-tabell är ett av de listigaste sätten att aktivera elevernas förkunskaper och dessutom låta dem själva formulera vad de vill ta reda på.  VÖL är en konkret arbetsmodell som används för att träna läsförståelse av faktatext och genom den gör man eleverna medvetna om vad de redan kan (V-vet), deras nyfikenhet aktiveras (Ö-önskar veta) och de får också själva formulera vad de lärt sig (L).

När Nobelpriset i litteratur tilkännagavs häromsistens gjorde vi i en åtta en gemensam VÖL-tabell på tavlan som vi fyllde på allteftersom. Mycket roligare och mer elevaktivt än om jag hade bestämt vad eleverna skulle inhämta för information om Patrick Modiano.

Över huvud taget har jag överlämnat alltmer frågande åt eleverna själva. De får formulera frågor till karaktärer i böcker de läser och de får träna på att göra det på olika nivåer. Ibland nöjer vi oss med att ställa frågorna. Ibland fyller vi i svaren åt varandra, ibland genom att ikläda oss rollen som en karaktär i boken.



Idag hade en åtta boksamtal kring boken Blåögd av Mats Berggren. Varje elev fick i uppgift att formulera två frågor var utifrån boken. Enda kravet på frågorna var att eleven själv skulle vara intresserad av att diskutera dem. Och sedan fick de själva leda samtalen i grupper. Frågorna som avhandlades var till exempel "Hur skulle du ha känt om den du var kär i anmälde dig till polisen", "Hur kommer det sig att Johan var så populär trots att han var rasist" och "Skulle du kunna bli kär i någon som var kriminell".  En stor vinst är att frågorna inte är formulerade av en lärare och att eleven inte behöver anstränga sig för att lista ut vilket svar läraren är ute efter, utan att det är elever som ställer frågor som de själva vill ha svar. Det blir i bästa fall mycket mer autentiska diskussioner. Och jag som lärare kan sitta och lyssna intresserat.

En sista utmaning i sagoträdgårdarna

I tisdags gjorde våra åttor det sista besöket i sagoträdgårdarna vid Enköpingsån. Den här gången var publiken två klasser från gymnasiesärskolan som jobbat med sagorna och ville lyssna till Bergvretenskolans elever.  Denna sista gång var det frivilligt och bara de elever som hade lust ytterligare en gång var med.  Det betydde att eleverna fick stuva om i grupperna lite och jämka samman olika presentationer till nya.
- Det går inte, suckade någon. De har ju lagt upp det helt annorlunda än vi.
Men efter en halvtimmes kompromissande i den kalla morgonluften var eleverna redo att ta emot besöket från särskolan. 
-  Lyssna inte på oss när vi presenterar för första gruppen, sa en av eleverna i Sherwoodskogen.Vi blir bättre allt eftersom.
Och visst blev de det. Det var lite klurigt till en början att anpassa språket till åhörarna och att veta hur man bäst tar sig fram med rullstol i trädgårdarna. Men de lärde sig. Och till och med de två killar i åttan som cyklat ner till parken för att tala om att de inte kunde vara med, deltog och gjorde ett kanonjobb.

Missad supersnippa, men istället dåligt samvete och förlåtelse på Bokmässan

 

Att hinna med allt man vill se, lyssna till och inte minst införskaffa på Bok- och biblioteksmässan i Götlaborg låter sig inte göras. Man kan sitta och kryssa och ringa in alla programpunkter som verkar intressanta, men när man väl är på plats händer det oftast något annat som gör att det går i stöpet. Ibland är det inte ens görligt att flytta sig  mellan platserna på den tid som krävs för det ligger så många bokmalar i vägen. Men å andra sidan hittar man (varför skriver jag man hela tiden) oftast något annat intressant istället.



 

Så blev det till exempel inte något seminarium med supersnippan serieskaparen Liv Strömquist som talade om sin Kunskapens frukt.  Å andra sidan var Liv Strömquist i precis alla medier och kanaler, till och med på omslaget till mässtidningen så att jag missade henne på mässan är väl en sanning med modifikation. Men jag hade gärna lyssnat till henne live.
Jag blev fast i förlåtelsen. Lyssnade till ärkebiskop emeritus Desmond Tutu och hans dotter Mpho Tutu, också hon präs,t istället. Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén samtalade med far och dotter Tutu på svenska kyrkans scen och när jag ändå var på plats ville jag gärna ha en signerad bok.
Kön blev lång, men gav också upphov till en del intressanta samtal.

Jag hade också tänkt ta en titt på eller snarare snack med Mats Berggren, eftersom jag var nyfiken på boken Onsdag kväll strax före sju och för att jag använt flera av Berggrens böcker  (Blåögd, Sent ute, En enda kväll och Det finns inga skridskor i öknen) i undervisningen. Men det hann jag inte heller.

Däremot hann jag bland annat lyssna till när Sara Bergmark-Elfgren och Mats Strandberg blev utfrågade av unga läsare från Borås och fick lära mig hur Mats våndas med informationskapitlen medan Sara ser det som en utmaning att informera läsaren snyggt utan att det blir en "infodump". Jag lyssnade till den tyska författaren Ursula Poznanski vars senaste bok heter Sveket och är början på en trilogi.


 Natalia Batista och Carolina Ståhlberg.

Mitt dåliga samvete, en seriedagbok av Stina Hjelm

Jag blev fast i ett seminarium där Jenny Jägerfeld (som är både författare och psykolog) redde ut den psykologiska statusen på karaktärerna i The Walking Dead (den tecknade, inte teveserien) och eftersom det var så trångt just där kring seriemontrarna (och det inte gick att ta sig därifrån) fick jag tillfälle att prata med mängder av serietecknare. Som ett bidrag i min privata könskamp köpte jag Sword Princess Amaltea (prinsessa räddar prins) av Natalia Batista till en mig närstående 11-åring och kunde heller inte låta bli en seriebok av Carolina Ståhlberg (som ritar Bleckmossen i KP). I en seriemonter fick jag också dagens finaste signering av Stina Hjelm.
Och en ny favorit.

På tåget hem från Göteborg läste jag Stina Hjelms Mitt dåliga samvete och Sara Lövestams Grejen med verb. Storstilad (inte typografiskt alltså) underhållning bägge böckerna.



 Grejen med verb av Sara Lövestam



Våga fråga - Bergvreten News besökte Bålsta

22 elever har under Elevens val jobbat med skoltidningen Bergvreten News. Den här gången blev det ett temanummer om Gransäterskolan i grannkommunen Bålsta.

Det började med att ett par svensklärare på Gransäterskolan, Emma Frisk och Sanna Arnberg, på Facebook efterlyste mottagare till sin skoltidning. Det nappade vi på direkt. Kul att intervjua elever på en annan skola och låta dem läsa vad vi skrivit sedan. Och kul att komma till Bålsta, som de flesta inte visste så mycket om.

- Bålsta är väl ungefär som Fjärdhundra, sa någon i redaktionen under den första dagen då vi förberedde oss genom att läsa på och skriva frågor inför besöket på Gransäterskolan.
Det visade sig att Bålsta var mycket större än så.
Det visade sig också att Gransäterskolan har andra ordningsregler, nolltolerans mot att komma för sent till lektioner och att Gransätereleverna kan välja kinesiska som språkval.

Dessutom finns det trevliga elever och lärare där som det går att intervjua även om det känns lite pirrigt först om man är sjua från Bergvreten som ska besöka en hel hoper nior. Och det kan vara svårt att få intervjupersoner att säga mer än "skolan suger" hur många följdfrågor man än ställer och att våga fråga tills man fått svar kräver sin reporter.

Så allt som redaktionen föresatt sig att ta reda på och skriva om har vi inte lyckats med. Men en hel del artiklar blev det. Läs dem gärna.

 

http://webnews.textalk.com/bergvreten-news

Och så hoppas vi att snart få besök av Gransäterskolans inrikesreportrar.

Bergvreten News får besök av chefredaktör

Vad är ni intresserade av? undrade Enköpings-Postens chefredaktör Roger Pettersson när han besökte vår skoltidningsredaktion idag.

Tjugo sjuor, åttor och nior som valt skoltidning som Elevens val hade tagit hjälp av lokaltidningen för att hitta vinklar och frågor inför morgondagens besök på Gransäterskolan i grannkommunen Håbo.
Och jo, det var ett och annat som reportrarna på Be News ville veta om till exempel skolmat, datorer, mobbning och rektorslöner och som de nu formulerat frågor om.

Eleverna passade också på att fråga chefredaktören vilket som varit det roligaste jobbet i karriären och det tråkigaste. Och vilket som är det bästa knepet för att få en intervjuperson att tala. Roger Petterssons svar kom blixtsnabbt. "Att tiga".

Återstår att se om eleverna lyckas tiga tillräckligt för att få svar på sina frågor på Gransäterskolan i morgon.

Läs Bergvreten News här

Plötsligt blir presenten lärarpräktig.

Som bokälskare och svensklärare blir paketen ofta hårda och fyrkantiga vid presentköp till barnen, barnens kompisar och barnens kusiner. Inte alltid så uppskattat. Det har jag skrivit en krönika om i Lärarnas tidning.


Läs krönikan här

Stjärnor och önskningar efter sagovisningarna

Idag fick de sagoberättande åttorna skriftlig återkoppling från sina åhörare. Det var två klasser fyror från en annan skola som skrivit och ritat two stars and a wish efter visningarna.

 "Ni hade bra ögonkontakt och inlevelse, men ni kunde prata lite högre" skrev någon. "Nästa gång kan ni klä ut er" skrev någon annan. "Titta inte ner i pappren" var en annan önskan.

Men i det stora hela var responsen mycket positiv och eleverna i åttan upptäckte att ansträngningarna de gjort för att involvera och aktivera åhörarna gav resultat "Att leta troll var roligt" skrev My och flera andra fjärdeklassare. "Och frågesport var kul, ni kunde ha haft fler frågor".

Fler och fler vill höra åttorna berätta sagor

Ryktet om åttorna som berättar sagor i Enköpings idéträdgårdar har spridit sig och fler och fler klasser, både från vår egen skola och andra skolor har hört av sig.
´- Men jag har kastat mina papper, utbrast en av eleverna sedan de fått förfrågan från fler klasser. Det behövdes dock inga papper. Vid det här laget kan de sin Bauer eller Robin Hood.
Dessutom fick de löfte om bullar och uppmärksamhet. Enköpings-Posten dök upp med reporter och fotograf och pratade med både åhörare i fyran och berättare i åttan.

Artikeln kan du läsa här.

http://eposten.se/enkoping/article1639255.ece

Soligt i sagoparkerna idag

Tjena alla monsterdiggare! Vet ni vem Robin Hood är?  Jodå, det visste de flesta av de 75 förstaklassarna som fick lyssna på sagor idag. Och de kände också  till både Aladdin och Trollkarlen från Oz. Med lite förförståelse gick det lättare att lyssna. Dessutom lyckades åttorna engagera de små med frågesport, lekar och en gömd trollskatt. Och var det någon av eleverna som använde alltför invecklade ord var det genast någon som la sig i.                              - Det förstår du väl att du inte kan säga att författaren är relativt död, det fattar de ju inte, sa en kille i åttan. 

- Okej, då säger jag väl jättedöd då, sa klasskompisen och fortsatte att visa runt i Sherwoodskogen.

 

Åttorna trollband treorna i trädgårdarna

Med en liten orosklump i magen begav jag mig ner till Enköpingsån i morse. Molnen hängde tunga och grå. När som helst kunde det börja regna och i trädgårdarna jobbade parkförvaltningen med att trimma gräs inför trädgårdsdag på lördag. Inte bästa förutsättningar för åttorna att ta emot tre klasser tredjeklassare och berätta sagor för dem.

När flera elever visade sig sjuka och några hade glömt sina manus i skåpen i skolan funderade jag en stund om vi tagit oss vatten över huvudet.

Men trimmern tystnade och molnen skingrades och i trädgårdarna berättade eleverna gång på gång om hur Robin Hood levde i Sherwoodskogen, hur Törnrosa stack sig på en slända, hur trollet bytte bort sitt barn mot prinsessan i John Bauerskogen, hur Alladin hittade en lampa och hur Dorothy följde den gula vägen mot Trollkarlen från Oz.

Det började lite trevande. Vad kan en nioåring egentligen förstå och hur länge orkar de lyssna? Men allt eftersom blev åttorna allt mer varma i sina sagoberättarkläder och de improviserade och vågade ta ut svängarna. De fick barnen att vara tysta för att inte väcka det rädda lejonet och de lät dem leta efter den magiska lampan och fundera över vad som fanns i skattkistan. Och de anpassade sitt språk och sitt tilltal mer och mer efter sin publik. "Det här är en kittel. Det är ett slags gryta" sa någon.  "Vet ni vad en slända är?" undrade en elev. "Då ska jag förklara."

Bevare mig för att bli en superhjälte!

Krönika om förstelärarskapet. Publicerad i Lärarnas Tidning.

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2014/01/23/bevare-mig-bli-superhjalte

Hoppsan! Vi valde visst en friskola.

Publicerad i Lärarnas Tidning.

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2014/03/06/hoppsan-vi-valde-visst-friskola

Kandidaten ingen loserlärare

Publicerad i Lärarnas Tidning.

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2014/04/16/kandidaten-ingen-loserlarare

Desperata försök att rädda min lärarära

Krönika publicerad i Lärarnas Tidning

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2014/06/11/desperata-forsok-radda-min-lararara

Galna bilder gav kloka diskussioner

Niklas Forslund, chef för barn och unga
på Upplevelseförvaltningen ledde workshop i film. 

Vissa dagar blir en inte tröttare av att arbeta utan känner sig istället påfylld och pigg. Idag var en sådan. Tillsammans med kommunens elevkulturombud deltog jag i en filmworkshop på Ungdomens hus i Enköping. Vi tittade på filmer gjorda av filmkollektivet Crazy pictures och diskuterade hur dessa kan användas i undervisningen. Elevkulturombuden hade hur många ideer som helst och diskussionerna rörde allt ifrån hur högt ett träd är till hur man berättar för klassen att man är bög. Och som en av eleverna sa:
"De här filmerna talar inte om hur det är. Man måste tänka själv".

Kolla gärna in klippen:
Poesi för fiskar - miljön
Poesi för fiskar - nakenlekar
Poesi för fiskar - negerboll

Vad är egentligen svenska?

 Det är väl läsa och skriva va?
Och läsförståelse...läsa text och svara på frågor.
Mina nya sjuor spånar om vad ämnet svenska går ut på. De skriver ner sina tankar på små gula klisterlappar som sedan hamnar på tavlan. Efter ett försök att sortera och strukturera visar det sig att flest lappar hamnar vid läsa och skriva, en hel hög under språkets struktur och endast ett fåtal vid tala eller söka information.
Jag hoppas att vi lyckas bredda bilden av svenskämnet allt eftersom.

Här ligger jag och blöder

"Klockan var kvart i ett torsdagen den tolfte april, dagen före den internationellt inbillade otursdagen, och jag hade just sågat av den yttersta toppen av min vänstertumme med en elektrisk sticksåg".

Så börjar romanen Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld. Vilken fantastisk inledning! Redan i första meningen presenteras både rå humor och djupaste tragik. Precis som i resten av boken som får mig att både skratta och gråta.

Jag gillar den här boken jättemycket. Den fick Augustpriset 2010 och jag hade den liggande hemma efter att ha köpt den på rea häromsistens. Men jag läste den inte förrän nu då jag fick höra att författaren kommer till Enköping i november för att träffa våra åttor och nior.

Så, i morgon ska jag introducera den som högläsningsbok i en nia. Tänkte att eleverna skulle få förutspå vad boken handlar om utifrån titel, omslag och baksidestext. Och så naturligtvis fundera över vad som händer efter den inledande meningen.

En och annan kommer säkert att säga att "det är väl en typisk ungdomsbok, någon tjej som har problem hemma eller med kompisar". Och ja, den handlar om emo-tjejen Maja vars mamma försvinner. Vars mamma egentligen aldrig varit riktigt närvarande i hennes liv och vars mamma får en diagnos som stjälper omkull hela Majas tillvaro. Ungdomsbok lika med problem, visst är det så. Men Jägerfeld skriver så galghumoristiskt och rappt och roligt att det aldrig blir riktigt eländeseländigt. Jag lärde mig mycket av Maja.

Det ska bli intressant att höra hur eleverna tänker.

Sagoberättande i idéträdgårdarna

- Åh, där är ju Dorothys röda skor, ropar en av eleverna i åttan och pekar. Och där är ju tornadon!
Hen är tillsammans med sin klass på besök i Enköpings idéträdgårdar, skapade utifrån olika sagor och berättelser av trädgårdsmästarelever. Förutom Trollkarlen från Oz kan besökarna kliva in i små trädgårdar inspirerade av Tusen och en natt, Törnrosa, Robin Hood och John Bauers sagovärld. Eleverna är här för att få en första uppfattning om vad sagorna/berättelserna går ut på.
- Det här ser ju ut som i Aladdin, utbrister någon förvånat. Men jag trodde att det var Tusen och en natt.

När eleven sedan börjar söka information om de olika sagorna går det upp ett ljus. Aha, Aladdin är en av sagorna i Tusen och en natt som är en hel sagosamling.

Eleverna har fyllt i en VÖL-tabell för att kartlägga vad de redan vet (V), vad de önskar veta (Ö) och såsmåningom ska mer och mer information fyllas i spalten för vad de har lärt sig (L).

Efter besöket i trädgårdarna tar vi en tur till kommunbiblioteket. Det är svårt tycker eleverna. De hittar ju ingenting. Här finns en del övrigt att önska från deras svensklärare. Vi har helt enkelt tränat för lite informationssökning i andra källor än digitala. Att slå upp Baum i ett uppslagsverk är ingen självklarhet alls. Okej, något att jobba med. Nästa steg är att sätta samman ett manus, men en del sagoberättande eller dramatisering och en del information om författaren och verket. 

Vi har nämligen ett uppdrag. Om två veckor har vi lovat 70 stycken förstaklassare att de ska få lyssna på sagor förmedlade av åttorna på plats i idéträdgårdarna längs Enköpingsån.

Vill du veta mer hur vi jobbar bifogar jag en pedagogisk planering.

Sagor i idéträdgårdarna

Längs Enköpingsån ligger fem idéträdgårdar som är inspirerade av olika sagor eller författare/illustratörer.

Dessa trädgårdar kommer vi att som utgångspunkt för att träna på olika förmågor i svenska. Varje grupp kommer att få varsin saga att söka information om och sätta sig in i under några lektioner i skolan. Därefter kommer ni att träna på att berätta sagan eller kanske dramatisera den.
 

På plats i trädgårdarna kommer ni sedan att presentera er saga och er författare/illustratör för yngre elever.

Varför ska vi arbeta med det här?

I svenskan ska du möta samt få kunskaper om skönlitteratur från olika tider och skilda delar av världen. Du ska också få förutsättningar att utveckla ditt tal och skriftspråk så att du får tilltro till din språkförmåga och kan uttrycka dig i olika sammanhang och för skilda syften.

Det här kommer du att få undervisning om..

• Muntliga presentationer och muntligt berättande för olika mottagare.

• Skönlitteratur för ungdomar och vuxna från olika tider, från Sverige, Norden och övriga världen. Sagan som texttyp.

• Informationssökning på bibliotek och på Internet, i böcker och massmedier samt genom intervjuer.

 

Det här ska du lära dig.

Genom att arbeta med detta kan du utveckla din förmåga att:

· formulera dig och kommunicera i tal och skrift,

· anpassa språket efter olika syften, mottagare och sammanhang,

· söka information från olika källor och värdera dessa.

 

Så här kommer dina kunskaper att bedömas.

Varje grupp lämnar in ett skriftligt manus med källhänvisningar.

Du presenterar din saga/författare vid besöket i trädgården.

Var och en lämnar också in en reflektion efter framförandet.
 

 

Kändisanagram

Ord är det roligaste som finns. Det tänkte jag försöka förmedla imorgon när eleverna kommer. Förutom att välkomna, dela ut schema och värdegrunda i grupper planerar jag att låta dem klura på några anagram, det vill säga omkastade bokstäver som ska bilda existerande ord. I det här fallet kändisar. Pröva själv! Vilka kända personer döljer sig bakom följande anagram?

Stine J. Rubbie
Mia-Zarah von Clibit
Karl Duntrampe
Kjelle Flixberg
Carlie Weld
Cia Ivi

Barbro Westlund och bilderböcker med mera

I förmiddags hade jag förmånen att lyssna till Barbro Westlund, lektor och lärarutbildare vid institutionen för språkdidaktik vid Stockholms universitet. Det var första gången jag hörde henne lajv efter att ha sett ett par föredrag och intervjuer med henne på nätet och läst hennes bok Att undervisa i läsförståelse och avhandling Att bedöma läsförståelse (se tidigare inlägg). Och det var mycket givande. Kände mig fullproppad av ny kunskap och inspiration efteråt.

Det jag framförallt fastnade för var hur betydelsefull en lärare är för sina elever Det finns inte ett enda test som kan bedöma elevers läsförståelse, som är en komplex förmåga. En skicklig lärare är det bästa bedömningsverktyget. Därför måste lärarens status höjas.

Läraren har också stor betydelse när det gäller att välja texter till sina elever och sin undervisning. Vilka texter väcker frågor? Westlund själv är förtjust i HC Andersens berättelser och lät oss i publikenlyssna och ställa frågor till den korta sagan Prinsessan på ärten som visade sig rymma oanade mängder av frågor om livet och samhället.

Jag tog också med mig inspiration till att oftare använda mig av bilder och bilderböcker i svenskundervisningen på högstadiet. Westlund berättade hur man kan använda bilderböcker för att väcka ett samhällsengagemang. Det finns goda möjligheter att diskutera övergivna barn eller utsatta barn vilka är rikligt förekommande i litteraturen. Och det behöver inte på något sätt vara fel att använda bilderböcker på högstadiet som sagt.

Ett tips att använda för äldre barn är boken Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund.
Korta texter och uttrycksfulla bilder som lämpar sig ypperligt för tolkningar och diskussioner. Flickan med svavelstickorna är också en guldgruva. Inte minst i den illustrerade utgåvan av Jerry Pinkney. Jagger, Jagger av Frida Nilsson är ett annat tips. Kanske mer för mellanstadiet.

Ytterligare en tanke som bet sig fast efter föreläsningen då Westlund berättade om sina intervjuer med kanadensiska lärare och elever: Kanadensiska barn är vana att bli tillfrågade hur de tänker. Det är en tanke att ta med sig till min egen undervisning. Att lite oftare ställa frågan hur tänker du.

Min sammanfattning av Westlunds Att bedöma läsförståelse

Efter att ha läst Barbro Westlunds doktorsavhandling gjorde jag en liten sammanfattning.

Att bedöma elevers läsförståelse
- en jämförelse mellan svenska och kanadensisksa bedömningsdiskurser i grundskolans mellanår.
En doktorsavhandling vid Stockholms universitet av Barbro Westlund.

Westlund tidigare skrivit Att undervisa i läsförståelse. Nu ville B. Westlund gå vidare för att bedömningen skulle bli en integrerad del av undervisningen. Hon valde att jämföra Sverige med Kanada.

Utgångspunkter

1. Det går inte att mäta läsförståelse som en linjär utveckling där ett steg förutsätter ett annat. Läsförståelse är en mycket mer komplex process än så.

2. Definitionen av läsförståelse är ofta oklar. Forskare definierar på olika sätt och det är inte säkert att forskningen kommer skolan till del. Läsförståelse som en interaktion mellan läsare och text.

3. Läsförståelse är inget skolämne utan ett tillämpningsområde. Läsförståelsen är olika i olika kontexter, i olika ämnen och därför borde alla lärare vara läs- och skrivlärare.

4. En skicklig lärare är det bästa bedömningsverktyget. Därför borde vi satsa på lärarna, för att höja deras självförtroende.

5. Det som är sker i undervisningen är avgörande. Bedömning av läsförståelse i ett didaktiskt perspektiv.

Övergripande syfte

Att ta reda på vilken diskurs för bedömning av läsförståelse som framträder i respektive skolsystem, vad eventuella skillnader kan bero på och hur dessa i så fall påverkar vilken läsförståelse eleverna utvecklar.

Fyra forskningsfrågor

1. Vad menar lärarna när de talar om läsförståelse? Vad säger lärarna att läsförståelse och bedömning är?

2. Vilket stöd uttrycker lärarna att eleverna får för att utveckla läsförståelse?

3. Hur beskriver lärarna att de bedömer elevernas läsförståelse och med vilket syfte gör de bedömningarna?

4. Vilket stöd för bedömning av läsförståelse upplever lärarna att de får av nationella och lokala styrdokument?

Resultat

	Kanada	Sverige
Olika diskurser	Medvetandegörande diskurs	Mekanisk diskurs
	Uppmuntra tänkandet om det egna tänkandet, läsengagemang	Uppmuntra läslust
Uppfattningar om läsförståelse	Behärska, tillämpa förståelsestrategier, Vara medveten om sitt tänkande, Göra kopplingar, metakognitivt tänkande, ställa egna frågor, förutsäga	Svara på frågor, ”klara av”, hinna med, återberätta, recension, läsa högt med läsflyt
Bedömning av läsförståelse	Bedömning för lärande	Summativ bedömning
Stöd i styrdokument etc	Lärarna är insatta i aktuell forskning eftersom den finns hänvisad till i kursplanen	Lärarna förväntas själva ta del av aktuell forskning
	Användning av strategier för de elever som inte lyckas	Mer läsning för de elever som inte lyckas
	Regelbunden läsförståelseundervisning	Intensiva perioder med läsning

Framåtsyftande sammanfattning

1. Metaspråket om läsförståelse och bedömning för både lärare och elever är centralt – ett gemensamt språk blir en form av scaffolding, tillfälliga tankestöttor

2. Lärare behöver visa hur de själva gör för att lösa olika problem i en läst text – ett successivt ansvar behöver övertas av eleverna under lärarens vägledning

3. Elever behöver få rika lärtillfällen att utveckla den läsförståelse de behöver för att klara högre utbildning – insatser för att stödja läsförståelse bör göras så tidigt som möjligt

4. Lika viktigt som att ge feedback till eleverna är att använda den för reflektion över den egna undervisningen

5. Undervisning i förståelsestrategier är viktig – men kan riskera att bli en färdighetsträning

6. Bedömning av läsförståelse behöver förstås som ämnesspecifik – samtliga lärare har ansvar för att stödja läsförståelse.

7. Det går inte att bedöma hur elever tänker – men det går att bedöma hur eleverna visar hur de tänker.

8. Det finns inte ett enda lästest som kan bedöma läsförståelse, som är en komplex förmåga – en skicklig lärare är det bästa bedömningsverktyget.

En eller ett lasso?

Arbetet med läsförståelsestrategier har föranlett många diskussioner bland mina elever. En av dessa är om det ska heta en eller ett lasso. Diskussionen uppstod då jag introducerade strategin att sammanfatta med hjälp av cowboyen som samlar ihop det viktigaste med sin lasso. Jag hävdade bestämt att det hette en lasso. Eleverna protesterade högljutt. Nix, det heter ett lasso. Ett neutrum-ord.

Jo, vi slog i ordböckerna och jag ville nog gärna stå fast vid att lasso ska sorteras in bland utrumorden, men eleverna var lika säkra på sin sak. Dessutom hävdade de precis det som jag gärna skriver under på: språket förändras över tid. 

Vi började testa ordet i vår omgivning, googlade lite och kunde konstatera att formen ett lasso blir allt vanligare. Kanske för att vi tänker ett rep och därmed ett lasso, kanske för att vi använder det på samma sätt som andra substantiv som slutar på o: pucko, miffo, lycko etc.

Hur som helst konstaterade eleverna att om jag som lärare använder formen en lasso tyder det på en enda sak. Att jag är gammal.

Språk och genus i skolan

I torsdags fick jag möjlighet att lyssna till en föreläsning med rubriken Språk och genus av genuspedagog Lisa Andersson Tengnér arrangerad av Nätverket för läs- och skrivutveckling i Uppsala län. Jag gick dit, nyfiken och förväntansfull inför att bli påfylld, men om sanningen ska fram ändå lite lagom självgod. Tänkte att det här med genus kan jag redan. Inte minst eftersom jag just nu är mitt i ett tema som jag kallat Hon, hen och han på svenskan i en åtta. Men som vanligt är den vanligaste fördomen att man inte har några fördomar. (Och nu skrev jag ordet man igen). Och föreläsningen gav mig en normkritisk pånyttfödelse.

Lisa Andersson Tengnér gav exempel på hur normen tar sig uttryck och hur vi förhåller oss till den genom vad vi säger och hur vi agerar. Som inledning berättade Andersson Tengnér om hur den kvinnliga nyhetsuppläsaren i TT nyhetsuppsändningar på Sveries Radio skapade lyssnarstorm av närmast hatisk karaktär 1938. Det kan vi skratta åt för så är det inte längre. Nu kan kvinnor jobba med vilket yrke som helst. Men är det jämställt för det?

På frågan om hur jämställt Sverige är svarade  Andersson Tengnér med en siffra. 0.8129.
Siffran hämtades från The Global Gender Gap Report där man (kvinna) mäter jämställdhet utifrån en mängd olika faktorer.

http://reports.weforum.org/global-gender-gap-report-2013/#=

Hade Sverige varit helt och hållet jämställt hade siffran varit 1.0. Det återstår alltså fortfarande en del att göra om man nu vill att Sverige ska vara jämställt. Hur vi förhåller oss till det beror på hur vi tolkar olikheter mellan kön. Att vi föds olika eller att vi blir olika.

Nå, vad vi än tänker om detta har skolan hur som helst ett uppdrag att motverka könskillnader och ge alla barn de bästa förutsättningar att utvecklas. Hur vi tilltalar barnen, vilka krav vi ställer på dem, hur mycket utrymme i klassrummet de får spelar roll.

Andersson - Tengnér hänvisade bland annat till forskaren Christian Eidevald, som studerat genusmönster i förskolan. Han har tittat på hur vuxna i verksamheten återskapar kön som kategori och hur dessa kategorier blir styrande för vad som ses som möjliga sätt att vara som flicka respektive pojke i verksamheten.

I hans avhandling "Det finns inga tjejbestämmare" har han bland annat tittat på hur vi ställer frågor och kommit fram till att flickor får tre gånger så många frågor som kräver motiveringar till svar medan pojkar oftare får slutna frågor eller ja- och nejfrågor.

Mer om Eidevalds forskning kan du hitta här:

http://hj.se/hlk/forskning/personal/livslangt-larande/christian-eidevald.html

http://www.pedagogstockholm.se/film-om-skolan/?spellista=CB7602EA33E6A4DB&video=0x-lYb5byUI


Sedan diskuterade Andersson Tengnér läsning och pojkars sämre resultat. Handlar det om antipluggkultur, att det är ocoolt för unga killar att visa att de anstränger sig, att de pluggar och att de läser?  Andersson Tengnér hänvisade bland annat till Molloy som i våras skrev på DN debatt:

"I klassrummets genusimpregnerade kontext kan vi hela tiden se hur handlingar laddas med genusbärande markörer; att sitta bredvid en flicka (feminint), att läsa skönlitteratur (feminint), att samtala om skönlitteratur (feminint) att skriva om skönlitteratur (feminint), att ta avstånd från det feminina (manligt)."

Och vad betyder det för pojkars läsförmåga att de saknar läsförebilder bland andra män.

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/pojkar-laser-bara-om-man-ocksa-laser/


Och så långt är jag jag med och inte särskilt utmanad. Men sedan gick Andersson Tengnér ett steg vidare och började ifrågasätta vår egen tolerans. Vi säger att det här helt okej, att vi accepterar och tolererar, men vad gör vi egentligen då? Jo, vi ger oss makten att definiera vad som är normalt. Det är skillnad mellan en miljö som accepterar olika åsikter och sätt att vara och en miljö som erkänner och bejakar olika åsikter.

Övningar att använda för att utmana sina föreställningar finns på:
http://www.rfslungdom.se/material/bryt

Normer behöver utmanas, men vågar du säga ja? sa Andersson Tengnér och uppmanade till ett normkritiskt förhållningssätt. Inte bara bland oss som lärare utan också hos våra elever.
Istället för att säga "Jo, men det är ju klart att tjejer också kan bli brandmän eller fotbollsproffs" när det bara är män på bilderna i boken eller verkligheten ser annorlunda ut, kan vi fråga "hur tänkte de som gjorde boken nu".

Jag funderar vidare över mitt arbete med åttorna.
Vi har läst utdrag ur boken och sett filmen Tusen gånger starkare. Vi har tittat på könsdiskriminerande reklam och sett Värsta språket om manligt och kvinnligt språk.
Dessutom har vi diskuterat vad som är medfödda och inlärda egenskaper. Nu ska eleverna skriva krönikor på ämnet tjej/kille - spelar det någon roll?
Jag ser fram emot att läsa dem förstås. Men jag är långt ifrån säker på att vårt tema öppnat några ögon. Har jag istället konserverat synen på vad som är manligt och kvinnligt på en nivå där jag själv stelnat. Eleverna har kanske kommit längre. Jag vet inte.  Hur tänker du?