Arbetet med läsförståelsestrategier har föranlett många diskussioner bland mina elever. En av dessa är om det ska heta en eller ett lasso. Diskussionen uppstod då jag introducerade strategin att sammanfatta med hjälp av cowboyen som samlar ihop det viktigaste med sin lasso. Jag hävdade bestämt att det hette en lasso. Eleverna protesterade högljutt. Nix, det heter ett lasso. Ett neutrum-ord.
Jo, vi slog i ordböckerna och jag ville nog gärna stå fast vid att lasso ska sorteras in bland utrumorden, men eleverna var lika säkra på sin sak. Dessutom hävdade de precis det som jag gärna skriver under på: språket förändras över tid.
Vi började testa ordet i vår omgivning, googlade lite och kunde konstatera att formen ett lasso blir allt vanligare. Kanske för att vi tänker ett rep och därmed ett lasso, kanske för att vi använder det på samma sätt som andra substantiv som slutar på o: pucko, miffo, lycko etc.
Hur som helst konstaterade eleverna att om jag som lärare använder formen en lasso tyder det på en enda sak. Att jag är gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar