snacka om svenska: september 2014

söndag 28 september 2014

Missad supersnippa, men istället dåligt samvete och förlåtelse på Bokmässan

Att hinna med allt man vill se, lyssna till och inte minst införskaffa på Bok- och biblioteksmässan i Götlaborg låter sig inte göras. Man kan sitta och kryssa och ringa in alla programpunkter som verkar intressanta, men när man väl är på plats händer det oftast något annat som gör att det går i stöpet. Ibland är det inte ens görligt att flytta sig mellan platserna på den tid som krävs för det ligger så många bokmalar i vägen. Men å andra sidan hittar man (varför skriver jag man hela tiden) oftast något annat intressant istället.

Så blev det till exempel inte något seminarium med supersnippan serieskaparen Liv Strömquist som talade om sin Kunskapens frukt. Å andra sidan var Liv Strömquist i precis alla medier och kanaler, till och med på omslaget till mässtidningen så att jag missade henne på mässan är väl en sanning med modifikation. Men jag hade gärna lyssnat till henne live.
Jag blev fast i förlåtelsen. Lyssnade till ärkebiskop emeritus Desmond Tutu och hans dotter Mpho Tutu, också hon präs,t istället. Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén samtalade med far och dotter Tutu på svenska kyrkans scen och när jag ändå var på plats ville jag gärna ha en signerad bok.
Kön blev lång, men gav också upphov till en del intressanta samtal.

Jag hade också tänkt ta en titt på eller snarare snack med Mats Berggren, eftersom jag var nyfiken på boken Onsdag kväll strax före sju och för att jag använt flera av Berggrens böcker (Blåögd, Sent ute, En enda kväll och Det finns inga skridskor i öknen) i undervisningen. Men det hann jag inte heller.

Däremot hann jag bland annat lyssna till när Sara Bergmark-Elfgren och Mats Strandberg blev utfrågade av unga läsare från Borås och fick lära mig hur Mats våndas med informationskapitlen medan Sara ser det som en utmaning att informera läsaren snyggt utan att det blir en "infodump". Jag lyssnade till den tyska författaren Ursula Poznanski vars senaste bok heter Sveket och är början på en trilogi.

Natalia Batista och Carolina Ståhlberg.

Mitt dåliga samvete, en seriedagbok av Stina Hjelm

Jag blev fast i ett seminarium där Jenny Jägerfeld (som är både författare och psykolog) redde ut den psykologiska statusen på karaktärerna i The Walking Dead (den tecknade, inte teveserien) och eftersom det var så trångt just där kring seriemontrarna (och det inte gick att ta sig därifrån) fick jag tillfälle att prata med mängder av serietecknare. Som ett bidrag i min privata könskamp köpte jag Sword Princess Amaltea (prinsessa räddar prins) av Natalia Batista till en mig närstående 11-åring och kunde heller inte låta bli en seriebok av Carolina Ståhlberg (som ritar Bleckmossen i KP). I en seriemonter fick jag också dagens finaste signering av Stina Hjelm.
Och en ny favorit.

På tåget hem från Göteborg läste jag Stina Hjelms Mitt dåliga samvete och Sara Lövestams Grejen med verb. Storstilad (inte typografiskt alltså) underhållning bägge böckerna.

Grejen med verb av Sara Lövestam

onsdag 24 september 2014

Våga fråga - Bergvreten News besökte Bålsta

22 elever har under Elevens val jobbat med skoltidningen Bergvreten News. Den här gången blev det ett temanummer om Gransäterskolan i grannkommunen Bålsta.

Det började med att ett par svensklärare på Gransäterskolan, Emma Frisk och Sanna Arnberg, på Facebook efterlyste mottagare till sin skoltidning. Det nappade vi på direkt. Kul att intervjua elever på en annan skola och låta dem läsa vad vi skrivit sedan. Och kul att komma till Bålsta, som de flesta inte visste så mycket om.

- Bålsta är väl ungefär som Fjärdhundra, sa någon i redaktionen under den första dagen då vi förberedde oss genom att läsa på och skriva frågor inför besöket på Gransäterskolan.
Det visade sig att Bålsta var mycket större än så.
Det visade sig också att Gransäterskolan har andra ordningsregler, nolltolerans mot att komma för sent till lektioner och att Gransätereleverna kan välja kinesiska som språkval.

Dessutom finns det trevliga elever och lärare där som det går att intervjua även om det känns lite pirrigt först om man är sjua från Bergvreten som ska besöka en hel hoper nior. Och det kan vara svårt att få intervjupersoner att säga mer än "skolan suger" hur många följdfrågor man än ställer och att våga fråga tills man fått svar kräver sin reporter.

Så allt som redaktionen föresatt sig att ta reda på och skriva om har vi inte lyckats med. Men en hel del artiklar blev det. Läs dem gärna.

http://webnews.textalk.com/bergvreten-news

Och så hoppas vi att snart få besök av Gransäterskolans inrikesreportrar.

måndag 22 september 2014

Bergvreten News får besök av chefredaktör

Vad är ni intresserade av? undrade Enköpings-Postens chefredaktör Roger Pettersson när han besökte vår skoltidningsredaktion idag.

Tjugo sjuor, åttor och nior som valt skoltidning som Elevens val hade tagit hjälp av lokaltidningen för att hitta vinklar och frågor inför morgondagens besök på Gransäterskolan i grannkommunen Håbo.
Och jo, det var ett och annat som reportrarna på Be News ville veta om till exempel skolmat, datorer, mobbning och rektorslöner och som de nu formulerat frågor om.

Eleverna passade också på att fråga chefredaktören vilket som varit det roligaste jobbet i karriären och det tråkigaste. Och vilket som är det bästa knepet för att få en intervjuperson att tala. Roger Petterssons svar kom blixtsnabbt. "Att tiga".

Återstår att se om eleverna lyckas tiga tillräckligt för att få svar på sina frågor på Gransäterskolan i morgon.

Läs Bergvreten News här

torsdag 18 september 2014

Plötsligt blir presenten lärarpräktig.

Som bokälskare och svensklärare blir paketen ofta hårda och fyrkantiga vid presentköp till barnen, barnens kompisar och barnens kusiner. Inte alltid så uppskattat. Det har jag skrivit en krönika om i Lärarnas tidning.

Läs krönikan här

tisdag 16 september 2014

Stjärnor och önskningar efter sagovisningarna

Idag fick de sagoberättande åttorna skriftlig återkoppling från sina åhörare. Det var två klasser fyror från en annan skola som skrivit och ritat two stars and a wish efter visningarna.

"Ni hade bra ögonkontakt och inlevelse, men ni kunde prata lite högre" skrev någon. "Nästa gång kan ni klä ut er" skrev någon annan. "Titta inte ner i pappren" var en annan önskan.

Men i det stora hela var responsen mycket positiv och eleverna i åttan upptäckte att ansträngningarna de gjort för att involvera och aktivera åhörarna gav resultat "Att leta troll var roligt" skrev My och flera andra fjärdeklassare. "Och frågesport var kul, ni kunde ha haft fler frågor".

torsdag 11 september 2014

Fler och fler vill höra åttorna berätta sagor

Ryktet om åttorna som berättar sagor i Enköpings idéträdgårdar har spridit sig och fler och fler klasser, både från vår egen skola och andra skolor har hört av sig.
´- Men jag har kastat mina papper, utbrast en av eleverna sedan de fått förfrågan från fler klasser. Det behövdes dock inga papper. Vid det här laget kan de sin Bauer eller Robin Hood.
Dessutom fick de löfte om bullar och uppmärksamhet. Enköpings-Posten dök upp med reporter och fotograf och pratade med både åhörare i fyran och berättare i åttan.

Artikeln kan du läsa här.

http://eposten.se/enkoping/article1639255.ece

torsdag 4 september 2014

Soligt i sagoparkerna idag

Tjena alla monsterdiggare! Vet ni vem Robin Hood är? Jodå, det visste de flesta av de 75 förstaklassarna som fick lyssna på sagor idag. Och de kände också till både Aladdin och Trollkarlen från Oz. Med lite förförståelse gick det lättare att lyssna. Dessutom lyckades åttorna engagera de små med frågesport, lekar och en gömd trollskatt. Och var det någon av eleverna som använde alltför invecklade ord var det genast någon som la sig i. - Det förstår du väl att du inte kan säga att författaren är relativt död, det fattar de ju inte, sa en kille i åttan.

- Okej, då säger jag väl jättedöd då, sa klasskompisen och fortsatte att visa runt i Sherwoodskogen.

onsdag 3 september 2014

Åttorna trollband treorna i trädgårdarna

Med en liten orosklump i magen begav jag mig ner till Enköpingsån i morse. Molnen hängde tunga och grå. När som helst kunde det börja regna och i trädgårdarna jobbade parkförvaltningen med att trimma gräs inför trädgårdsdag på lördag. Inte bästa förutsättningar för åttorna att ta emot tre klasser tredjeklassare och berätta sagor för dem.

När flera elever visade sig sjuka och några hade glömt sina manus i skåpen i skolan funderade jag en stund om vi tagit oss vatten över huvudet.

Men trimmern tystnade och molnen skingrades och i trädgårdarna berättade eleverna gång på gång om hur Robin Hood levde i Sherwoodskogen, hur Törnrosa stack sig på en slända, hur trollet bytte bort sitt barn mot prinsessan i John Bauerskogen, hur Alladin hittade en lampa och hur Dorothy följde den gula vägen mot Trollkarlen från Oz.

Det började lite trevande. Vad kan en nioåring egentligen förstå och hur länge orkar de lyssna? Men allt eftersom blev åttorna allt mer varma i sina sagoberättarkläder och de improviserade och vågade ta ut svängarna. De fick barnen att vara tysta för att inte väcka det rädda lejonet och de lät dem leta efter den magiska lampan och fundera över vad som fanns i skattkistan. Och de anpassade sitt språk och sitt tilltal mer och mer efter sin publik. "Det här är en kittel. Det är ett slags gryta" sa någon. "Vet ni vad en slända är?" undrade en elev. "Då ska jag förklara."

snacka om svenska

Etiketter