Skrivarverkstad med Jenny Jägerfeld - författaren som skriver så att läsarna svimmar

Vem är den där människan som skriver så mycket om blod? undrade niorna som jag läste högt för ur Jägerfelds Här ligger jag och blöder.

Inledningen där Maja sågar av sig sin tumme hade satt spår i deras minne, även om de knappast var odelat positiva.

I torsdags fick de se den människan då Jenny Jägerfeld kom till Enköping för att berätta om sitt skrivande för kommunens alla åttor och nior.

Hon berättade engagerat om hur hon varit introvert läsare som blivit extrovert och nyfiken och hur det slitsamma servitrisjobbet resulterade i ett svullet knä och en konstaterad reumatisk sjukdom. En diagnos som ledde till att hon började plugga psykologi och skriva böcker.

Dessutom visade hon, enkelt och överskådligt med exempel ur Barbro Lindgrens Max kaka, hur man bygger upp en historia.

Att man behöver karaktärer, drivkraft, ett problem som protagonisten reagerar på, liksom en antagonist som i sin tur reagerar på reaktionen och så en lösning (som inte behöver vara lycklig) innan man till sist knyter ihop lösa trådar. 

Givande och underhållande tyckte jag och många av eleverna. En reagerade på att Jenny Jägerfeld svor så mycket. Någon annan såg inte någon anledning att lyssna då hen inte skulle bli författare. Men de flesta verkade ha behållning av författarträffen.

Efteråt fick en av mina åttor stanna på skrivarverkstad. På ett bord i biblioteket fanns rosor, choklad och is att lukta, känna och smaka och beskriva på nya sätt. Sedan fick de sig en duvning i gestaltningar. Att visa hur en känsla tar sig uttryck istället för att berätta om den.

Enköpings-Posten tittade också in:

http://eposten.se/enkoping/article1689399.ece

Kura gryning och kura skymning med Pappan och havet

"När man talar om trollet, så står det i farstun"  är ett ordspråk som använts ända sedan 1678 har jag just lärt mig.

I morgon bitti tänkte jag släppa in några troll i mitt klassrum när det är högläsningsdag under den Nordiska biblioteksveckan. Årets tema är troll och de texter som har valts ut är Monsterbråk av Kalle Güettler, Rakel Helmsdal, Áslaug Jónsdóttir, Pappan och havet av Tove Jansson och Stallo av Stefan Spjut.

Texter, information och annat material, till exempel trollpyssel på:

http://www.bibliotek.org/se/aarets-litteratur-och-tema/aarets-litteratur/pappan-och-havet/


Jag tänker läsa ur Pappan och havet för mina nior. Jag har aldrig sett muminböckerna som barnböcker, men vi får väl se om det slår väl ut. Levande ljus och kura gryning hoppas jag att de uppskattar i vilket fall.  Det är andra kapitlet som har valts ut, men jag kan nog inte undanhålla mina elever att läsa inledningsmeningen:

"En obestämd eftermiddag i slutet av augusti gick en pappa omkring i sin trädgård och kände sig onödig. "

Ett citat att begrunda en fars dag som denna för övrigt.

Vänd på steken - låt eleverna fråga

Det är lätt att hamna i frågeträsket som lärare och dränka sina elever i de frågor som man själv tycker är relevanta, istället för att göra tvärtom, dvs låta eleverna formulera frågorna. 
Så mycket mer effektivt. Så mycket roligare. Och så enkelt.

Att göra en VÖL-tabell är ett av de listigaste sätten att aktivera elevernas förkunskaper och dessutom låta dem själva formulera vad de vill ta reda på.  VÖL är en konkret arbetsmodell som används för att träna läsförståelse av faktatext och genom den gör man eleverna medvetna om vad de redan kan (V-vet), deras nyfikenhet aktiveras (Ö-önskar veta) och de får också själva formulera vad de lärt sig (L).

När Nobelpriset i litteratur tilkännagavs häromsistens gjorde vi i en åtta en gemensam VÖL-tabell på tavlan som vi fyllde på allteftersom. Mycket roligare och mer elevaktivt än om jag hade bestämt vad eleverna skulle inhämta för information om Patrick Modiano.

Över huvud taget har jag överlämnat alltmer frågande åt eleverna själva. De får formulera frågor till karaktärer i böcker de läser och de får träna på att göra det på olika nivåer. Ibland nöjer vi oss med att ställa frågorna. Ibland fyller vi i svaren åt varandra, ibland genom att ikläda oss rollen som en karaktär i boken.



Idag hade en åtta boksamtal kring boken Blåögd av Mats Berggren. Varje elev fick i uppgift att formulera två frågor var utifrån boken. Enda kravet på frågorna var att eleven själv skulle vara intresserad av att diskutera dem. Och sedan fick de själva leda samtalen i grupper. Frågorna som avhandlades var till exempel "Hur skulle du ha känt om den du var kär i anmälde dig till polisen", "Hur kommer det sig att Johan var så populär trots att han var rasist" och "Skulle du kunna bli kär i någon som var kriminell".  En stor vinst är att frågorna inte är formulerade av en lärare och att eleven inte behöver anstränga sig för att lista ut vilket svar läraren är ute efter, utan att det är elever som ställer frågor som de själva vill ha svar. Det blir i bästa fall mycket mer autentiska diskussioner. Och jag som lärare kan sitta och lyssna intresserat.

Missad supersnippa, men istället dåligt samvete och förlåtelse på Bokmässan

 

Att hinna med allt man vill se, lyssna till och inte minst införskaffa på Bok- och biblioteksmässan i Götlaborg låter sig inte göras. Man kan sitta och kryssa och ringa in alla programpunkter som verkar intressanta, men när man väl är på plats händer det oftast något annat som gör att det går i stöpet. Ibland är det inte ens görligt att flytta sig  mellan platserna på den tid som krävs för det ligger så många bokmalar i vägen. Men å andra sidan hittar man (varför skriver jag man hela tiden) oftast något annat intressant istället.



 

Så blev det till exempel inte något seminarium med supersnippan serieskaparen Liv Strömquist som talade om sin Kunskapens frukt.  Å andra sidan var Liv Strömquist i precis alla medier och kanaler, till och med på omslaget till mässtidningen så att jag missade henne på mässan är väl en sanning med modifikation. Men jag hade gärna lyssnat till henne live.
Jag blev fast i förlåtelsen. Lyssnade till ärkebiskop emeritus Desmond Tutu och hans dotter Mpho Tutu, också hon präs,t istället. Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén samtalade med far och dotter Tutu på svenska kyrkans scen och när jag ändå var på plats ville jag gärna ha en signerad bok.
Kön blev lång, men gav också upphov till en del intressanta samtal.

Jag hade också tänkt ta en titt på eller snarare snack med Mats Berggren, eftersom jag var nyfiken på boken Onsdag kväll strax före sju och för att jag använt flera av Berggrens böcker  (Blåögd, Sent ute, En enda kväll och Det finns inga skridskor i öknen) i undervisningen. Men det hann jag inte heller.

Däremot hann jag bland annat lyssna till när Sara Bergmark-Elfgren och Mats Strandberg blev utfrågade av unga läsare från Borås och fick lära mig hur Mats våndas med informationskapitlen medan Sara ser det som en utmaning att informera läsaren snyggt utan att det blir en "infodump". Jag lyssnade till den tyska författaren Ursula Poznanski vars senaste bok heter Sveket och är början på en trilogi.


 Natalia Batista och Carolina Ståhlberg.

Mitt dåliga samvete, en seriedagbok av Stina Hjelm

Jag blev fast i ett seminarium där Jenny Jägerfeld (som är både författare och psykolog) redde ut den psykologiska statusen på karaktärerna i The Walking Dead (den tecknade, inte teveserien) och eftersom det var så trångt just där kring seriemontrarna (och det inte gick att ta sig därifrån) fick jag tillfälle att prata med mängder av serietecknare. Som ett bidrag i min privata könskamp köpte jag Sword Princess Amaltea (prinsessa räddar prins) av Natalia Batista till en mig närstående 11-åring och kunde heller inte låta bli en seriebok av Carolina Ståhlberg (som ritar Bleckmossen i KP). I en seriemonter fick jag också dagens finaste signering av Stina Hjelm.
Och en ny favorit.

På tåget hem från Göteborg läste jag Stina Hjelms Mitt dåliga samvete och Sara Lövestams Grejen med verb. Storstilad (inte typografiskt alltså) underhållning bägge böckerna.



 Grejen med verb av Sara Lövestam



Här ligger jag och blöder

"Klockan var kvart i ett torsdagen den tolfte april, dagen före den internationellt inbillade otursdagen, och jag hade just sågat av den yttersta toppen av min vänstertumme med en elektrisk sticksåg".

Så börjar romanen Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld. Vilken fantastisk inledning! Redan i första meningen presenteras både rå humor och djupaste tragik. Precis som i resten av boken som får mig att både skratta och gråta.

Jag gillar den här boken jättemycket. Den fick Augustpriset 2010 och jag hade den liggande hemma efter att ha köpt den på rea häromsistens. Men jag läste den inte förrän nu då jag fick höra att författaren kommer till Enköping i november för att träffa våra åttor och nior.

Så, i morgon ska jag introducera den som högläsningsbok i en nia. Tänkte att eleverna skulle få förutspå vad boken handlar om utifrån titel, omslag och baksidestext. Och så naturligtvis fundera över vad som händer efter den inledande meningen.

En och annan kommer säkert att säga att "det är väl en typisk ungdomsbok, någon tjej som har problem hemma eller med kompisar". Och ja, den handlar om emo-tjejen Maja vars mamma försvinner. Vars mamma egentligen aldrig varit riktigt närvarande i hennes liv och vars mamma får en diagnos som stjälper omkull hela Majas tillvaro. Ungdomsbok lika med problem, visst är det så. Men Jägerfeld skriver så galghumoristiskt och rappt och roligt att det aldrig blir riktigt eländeseländigt. Jag lärde mig mycket av Maja.

Det ska bli intressant att höra hur eleverna tänker.

Barbro Westlund och bilderböcker med mera

I förmiddags hade jag förmånen att lyssna till Barbro Westlund, lektor och lärarutbildare vid institutionen för språkdidaktik vid Stockholms universitet. Det var första gången jag hörde henne lajv efter att ha sett ett par föredrag och intervjuer med henne på nätet och läst hennes bok Att undervisa i läsförståelse och avhandling Att bedöma läsförståelse (se tidigare inlägg). Och det var mycket givande. Kände mig fullproppad av ny kunskap och inspiration efteråt.

Det jag framförallt fastnade för var hur betydelsefull en lärare är för sina elever Det finns inte ett enda test som kan bedöma elevers läsförståelse, som är en komplex förmåga. En skicklig lärare är det bästa bedömningsverktyget. Därför måste lärarens status höjas.

Läraren har också stor betydelse när det gäller att välja texter till sina elever och sin undervisning. Vilka texter väcker frågor? Westlund själv är förtjust i HC Andersens berättelser och lät oss i publikenlyssna och ställa frågor till den korta sagan Prinsessan på ärten som visade sig rymma oanade mängder av frågor om livet och samhället.

Jag tog också med mig inspiration till att oftare använda mig av bilder och bilderböcker i svenskundervisningen på högstadiet. Westlund berättade hur man kan använda bilderböcker för att väcka ett samhällsengagemang. Det finns goda möjligheter att diskutera övergivna barn eller utsatta barn vilka är rikligt förekommande i litteraturen. Och det behöver inte på något sätt vara fel att använda bilderböcker på högstadiet som sagt.

Ett tips att använda för äldre barn är boken Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund.
Korta texter och uttrycksfulla bilder som lämpar sig ypperligt för tolkningar och diskussioner. Flickan med svavelstickorna är också en guldgruva. Inte minst i den illustrerade utgåvan av Jerry Pinkney. Jagger, Jagger av Frida Nilsson är ett annat tips. Kanske mer för mellanstadiet.

Ytterligare en tanke som bet sig fast efter föreläsningen då Westlund berättade om sina intervjuer med kanadensiska lärare och elever: Kanadensiska barn är vana att bli tillfrågade hur de tänker. Det är en tanke att ta med sig till min egen undervisning. Att lite oftare ställa frågan hur tänker du.

Min sammanfattning av Westlunds Att bedöma läsförståelse

Efter att ha läst Barbro Westlunds doktorsavhandling gjorde jag en liten sammanfattning.

Att bedöma elevers läsförståelse
- en jämförelse mellan svenska och kanadensisksa bedömningsdiskurser i grundskolans mellanår.
En doktorsavhandling vid Stockholms universitet av Barbro Westlund.

Westlund tidigare skrivit Att undervisa i läsförståelse. Nu ville B. Westlund gå vidare för att bedömningen skulle bli en integrerad del av undervisningen. Hon valde att jämföra Sverige med Kanada.

Utgångspunkter

1. Det går inte att mäta läsförståelse som en linjär utveckling där ett steg förutsätter ett annat. Läsförståelse är en mycket mer komplex process än så.

2. Definitionen av läsförståelse är ofta oklar. Forskare definierar på olika sätt och det är inte säkert att forskningen kommer skolan till del. Läsförståelse som en interaktion mellan läsare och text.

3. Läsförståelse är inget skolämne utan ett tillämpningsområde. Läsförståelsen är olika i olika kontexter, i olika ämnen och därför borde alla lärare vara läs- och skrivlärare.

4. En skicklig lärare är det bästa bedömningsverktyget. Därför borde vi satsa på lärarna, för att höja deras självförtroende.

5. Det som är sker i undervisningen är avgörande. Bedömning av läsförståelse i ett didaktiskt perspektiv.

Övergripande syfte

Att ta reda på vilken diskurs för bedömning av läsförståelse som framträder i respektive skolsystem, vad eventuella skillnader kan bero på och hur dessa i så fall påverkar vilken läsförståelse eleverna utvecklar.

Fyra forskningsfrågor

1. Vad menar lärarna när de talar om läsförståelse? Vad säger lärarna att läsförståelse och bedömning är?

2. Vilket stöd uttrycker lärarna att eleverna får för att utveckla läsförståelse?

3. Hur beskriver lärarna att de bedömer elevernas läsförståelse och med vilket syfte gör de bedömningarna?

4. Vilket stöd för bedömning av läsförståelse upplever lärarna att de får av nationella och lokala styrdokument?

Resultat

	Kanada	Sverige
Olika diskurser	Medvetandegörande diskurs	Mekanisk diskurs
	Uppmuntra tänkandet om det egna tänkandet, läsengagemang	Uppmuntra läslust
Uppfattningar om läsförståelse	Behärska, tillämpa förståelsestrategier, Vara medveten om sitt tänkande, Göra kopplingar, metakognitivt tänkande, ställa egna frågor, förutsäga	Svara på frågor, ”klara av”, hinna med, återberätta, recension, läsa högt med läsflyt
Bedömning av läsförståelse	Bedömning för lärande	Summativ bedömning
Stöd i styrdokument etc	Lärarna är insatta i aktuell forskning eftersom den finns hänvisad till i kursplanen	Lärarna förväntas själva ta del av aktuell forskning
	Användning av strategier för de elever som inte lyckas	Mer läsning för de elever som inte lyckas
	Regelbunden läsförståelseundervisning	Intensiva perioder med läsning

Framåtsyftande sammanfattning

1. Metaspråket om läsförståelse och bedömning för både lärare och elever är centralt – ett gemensamt språk blir en form av scaffolding, tillfälliga tankestöttor

2. Lärare behöver visa hur de själva gör för att lösa olika problem i en läst text – ett successivt ansvar behöver övertas av eleverna under lärarens vägledning

3. Elever behöver få rika lärtillfällen att utveckla den läsförståelse de behöver för att klara högre utbildning – insatser för att stödja läsförståelse bör göras så tidigt som möjligt

4. Lika viktigt som att ge feedback till eleverna är att använda den för reflektion över den egna undervisningen

5. Undervisning i förståelsestrategier är viktig – men kan riskera att bli en färdighetsträning

6. Bedömning av läsförståelse behöver förstås som ämnesspecifik – samtliga lärare har ansvar för att stödja läsförståelse.

7. Det går inte att bedöma hur elever tänker – men det går att bedöma hur eleverna visar hur de tänker.

8. Det finns inte ett enda lästest som kan bedöma läsförståelse, som är en komplex förmåga – en skicklig lärare är det bästa bedömningsverktyget.

Högläsning är härligt

En av mina nya sjundeklassare räckte upp handen och frågade.
- Min pappa undrar varför du läser högt för oss. Vi går ju ändå i sjuan och kan läsa själva.

Jag och resten av klassen gav honom massor av argument för högläsning på högstadiet.
Att det är så skönt att lyssna tillsammans, att vi får en gemensam upplevelse, att det ibland blir mer levande när texten förmedlas av en röst och att eleverna läser böcker som de aldrig skulle ha valt själva genom att bara titta på omslaget eller läsa baksidestexten.

Som lärare kunde jag också fylla på med förklaringar om hur väl högläsning lämpar sig för arbete med läsförståelse och lässtrategier, hur vi kan diskutera tillsammans det vi läser, ställa frågor till texten och varandra, förklara ord och dela tankar som läsningen väcker. Att det ibland är bästa sättet att få klasser lugna och koncentrerade är heller inget att sticka under stol med.

Jag brukar läsa högt i alla klasser. Ibland med tända ljus och kuraskymningstämning, men oftast bara rakt upp och ner. Nästan varje lektion.

Alla böcker lämpar sig förstås inte riktigt lika bra för högläsning. Fatta eld av Suzanne Collins, som en elev önskade efter att vi sett filmen Hungerspelen tillsammans, blev aldrig riktigt bra som högläsning. Att följa protagonisten Katniss tankar blev ibland lite för abstrakt. Men skulle säkert ha kunnat fungera i en annan grupp.

Just nu läser jag Klassresan av Moni Nilsson Brännström i två sjuor. Den berättar om en klassresa ur olika elevers perspektiv och utifrån varje karaktär finns massor att diskutera. Vissa kapitel blir det lite fnittrigt och pinsamt, tycker eleverna. Men hellre det än inga reaktioner alls.

Under Nordiska Biblioteksveckan, med start måndagen den 11 november 2013, läses det både högt och lågt. I år är temat Vinter i Norden och det finns material att hämta på http://www.bibliotek.org/.

Andra tips för högläsning på högstadiet:

Romaner:
Alex Dogboy av Monica Zak
Johan och Peter av Ewa Vikander (den läste jag tillsammans med en kollega, en läste kapitlen om Peter, den andra kapitlen om Johan, för lite mer omväxling och dynamik)

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (lite svårt med många huvudpersoner)
Sötaste Klara av Sara French - spännande om nätgrooming

Noveller:
Granen av Tove Jansson
Det osynliga barnet av Tove Jansson
Pälsen av Hjalmar Söderberg