Samarbetet fortsätter mellan Bålsta och Enköping

Efter att Bergvreten News redaktion besökte Gransäterskolan i Bålsta för ett par veckor sedan, var det nu dags för Bergvretens elever att ställa upp på intervjuer och visa sin skola.
Sju elever och två lärare från Gransäterskolan besökte Bergvreten onsdagen före höstlovet.

- Vilka är det som kommer? Och när kommer de?
Eleverna på Bergvreten hade många frågor innan Bålstaeleverna kom. Men när sedan de sju eleverna med sina två lärare Sanna och Emma väl var på plats blev de lite blyga.

Klass 9B fick agera värdar och visa besökarna runt på skolan och dessutom svara på frågor om skolmaten, mobbning, datorer och läxor med mera. Dessutom intervjuade Gransätereleverna kuratorn och några av lärarna och antecknade intryck från miljöer och stämningar.

Detta ska sedan resultera i nyhetsartiklar och reportage i den skoltidning som niorna på Gransäterskolan i Bålsta jobbar med. Vi ser fram emot att läsa artiklarna och hoppas på fortsatt samarbete framöver.

 

 

Vänd på steken - låt eleverna fråga

Det är lätt att hamna i frågeträsket som lärare och dränka sina elever i de frågor som man själv tycker är relevanta, istället för att göra tvärtom, dvs låta eleverna formulera frågorna. 
Så mycket mer effektivt. Så mycket roligare. Och så enkelt.

Att göra en VÖL-tabell är ett av de listigaste sätten att aktivera elevernas förkunskaper och dessutom låta dem själva formulera vad de vill ta reda på.  VÖL är en konkret arbetsmodell som används för att träna läsförståelse av faktatext och genom den gör man eleverna medvetna om vad de redan kan (V-vet), deras nyfikenhet aktiveras (Ö-önskar veta) och de får också själva formulera vad de lärt sig (L).

När Nobelpriset i litteratur tilkännagavs häromsistens gjorde vi i en åtta en gemensam VÖL-tabell på tavlan som vi fyllde på allteftersom. Mycket roligare och mer elevaktivt än om jag hade bestämt vad eleverna skulle inhämta för information om Patrick Modiano.

Över huvud taget har jag överlämnat alltmer frågande åt eleverna själva. De får formulera frågor till karaktärer i böcker de läser och de får träna på att göra det på olika nivåer. Ibland nöjer vi oss med att ställa frågorna. Ibland fyller vi i svaren åt varandra, ibland genom att ikläda oss rollen som en karaktär i boken.



Idag hade en åtta boksamtal kring boken Blåögd av Mats Berggren. Varje elev fick i uppgift att formulera två frågor var utifrån boken. Enda kravet på frågorna var att eleven själv skulle vara intresserad av att diskutera dem. Och sedan fick de själva leda samtalen i grupper. Frågorna som avhandlades var till exempel "Hur skulle du ha känt om den du var kär i anmälde dig till polisen", "Hur kommer det sig att Johan var så populär trots att han var rasist" och "Skulle du kunna bli kär i någon som var kriminell".  En stor vinst är att frågorna inte är formulerade av en lärare och att eleven inte behöver anstränga sig för att lista ut vilket svar läraren är ute efter, utan att det är elever som ställer frågor som de själva vill ha svar. Det blir i bästa fall mycket mer autentiska diskussioner. Och jag som lärare kan sitta och lyssna intresserat.

En sista utmaning i sagoträdgårdarna

I tisdags gjorde våra åttor det sista besöket i sagoträdgårdarna vid Enköpingsån. Den här gången var publiken två klasser från gymnasiesärskolan som jobbat med sagorna och ville lyssna till Bergvretenskolans elever.  Denna sista gång var det frivilligt och bara de elever som hade lust ytterligare en gång var med.  Det betydde att eleverna fick stuva om i grupperna lite och jämka samman olika presentationer till nya.
- Det går inte, suckade någon. De har ju lagt upp det helt annorlunda än vi.
Men efter en halvtimmes kompromissande i den kalla morgonluften var eleverna redo att ta emot besöket från särskolan. 
-  Lyssna inte på oss när vi presenterar för första gruppen, sa en av eleverna i Sherwoodskogen.Vi blir bättre allt eftersom.
Och visst blev de det. Det var lite klurigt till en början att anpassa språket till åhörarna och att veta hur man bäst tar sig fram med rullstol i trädgårdarna. Men de lärde sig. Och till och med de två killar i åttan som cyklat ner till parken för att tala om att de inte kunde vara med, deltog och gjorde ett kanonjobb.

Missad supersnippa, men istället dåligt samvete och förlåtelse på Bokmässan

 

Att hinna med allt man vill se, lyssna till och inte minst införskaffa på Bok- och biblioteksmässan i Götlaborg låter sig inte göras. Man kan sitta och kryssa och ringa in alla programpunkter som verkar intressanta, men när man väl är på plats händer det oftast något annat som gör att det går i stöpet. Ibland är det inte ens görligt att flytta sig  mellan platserna på den tid som krävs för det ligger så många bokmalar i vägen. Men å andra sidan hittar man (varför skriver jag man hela tiden) oftast något annat intressant istället.



 

Så blev det till exempel inte något seminarium med supersnippan serieskaparen Liv Strömquist som talade om sin Kunskapens frukt.  Å andra sidan var Liv Strömquist i precis alla medier och kanaler, till och med på omslaget till mässtidningen så att jag missade henne på mässan är väl en sanning med modifikation. Men jag hade gärna lyssnat till henne live.
Jag blev fast i förlåtelsen. Lyssnade till ärkebiskop emeritus Desmond Tutu och hans dotter Mpho Tutu, också hon präs,t istället. Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén samtalade med far och dotter Tutu på svenska kyrkans scen och när jag ändå var på plats ville jag gärna ha en signerad bok.
Kön blev lång, men gav också upphov till en del intressanta samtal.

Jag hade också tänkt ta en titt på eller snarare snack med Mats Berggren, eftersom jag var nyfiken på boken Onsdag kväll strax före sju och för att jag använt flera av Berggrens böcker  (Blåögd, Sent ute, En enda kväll och Det finns inga skridskor i öknen) i undervisningen. Men det hann jag inte heller.

Däremot hann jag bland annat lyssna till när Sara Bergmark-Elfgren och Mats Strandberg blev utfrågade av unga läsare från Borås och fick lära mig hur Mats våndas med informationskapitlen medan Sara ser det som en utmaning att informera läsaren snyggt utan att det blir en "infodump". Jag lyssnade till den tyska författaren Ursula Poznanski vars senaste bok heter Sveket och är början på en trilogi.


 Natalia Batista och Carolina Ståhlberg.

Mitt dåliga samvete, en seriedagbok av Stina Hjelm

Jag blev fast i ett seminarium där Jenny Jägerfeld (som är både författare och psykolog) redde ut den psykologiska statusen på karaktärerna i The Walking Dead (den tecknade, inte teveserien) och eftersom det var så trångt just där kring seriemontrarna (och det inte gick att ta sig därifrån) fick jag tillfälle att prata med mängder av serietecknare. Som ett bidrag i min privata könskamp köpte jag Sword Princess Amaltea (prinsessa räddar prins) av Natalia Batista till en mig närstående 11-åring och kunde heller inte låta bli en seriebok av Carolina Ståhlberg (som ritar Bleckmossen i KP). I en seriemonter fick jag också dagens finaste signering av Stina Hjelm.
Och en ny favorit.

På tåget hem från Göteborg läste jag Stina Hjelms Mitt dåliga samvete och Sara Lövestams Grejen med verb. Storstilad (inte typografiskt alltså) underhållning bägge böckerna.



 Grejen med verb av Sara Lövestam



Våga fråga - Bergvreten News besökte Bålsta

22 elever har under Elevens val jobbat med skoltidningen Bergvreten News. Den här gången blev det ett temanummer om Gransäterskolan i grannkommunen Bålsta.

Det började med att ett par svensklärare på Gransäterskolan, Emma Frisk och Sanna Arnberg, på Facebook efterlyste mottagare till sin skoltidning. Det nappade vi på direkt. Kul att intervjua elever på en annan skola och låta dem läsa vad vi skrivit sedan. Och kul att komma till Bålsta, som de flesta inte visste så mycket om.

- Bålsta är väl ungefär som Fjärdhundra, sa någon i redaktionen under den första dagen då vi förberedde oss genom att läsa på och skriva frågor inför besöket på Gransäterskolan.
Det visade sig att Bålsta var mycket större än så.
Det visade sig också att Gransäterskolan har andra ordningsregler, nolltolerans mot att komma för sent till lektioner och att Gransätereleverna kan välja kinesiska som språkval.

Dessutom finns det trevliga elever och lärare där som det går att intervjua även om det känns lite pirrigt först om man är sjua från Bergvreten som ska besöka en hel hoper nior. Och det kan vara svårt att få intervjupersoner att säga mer än "skolan suger" hur många följdfrågor man än ställer och att våga fråga tills man fått svar kräver sin reporter.

Så allt som redaktionen föresatt sig att ta reda på och skriva om har vi inte lyckats med. Men en hel del artiklar blev det. Läs dem gärna.

 

http://webnews.textalk.com/bergvreten-news

Och så hoppas vi att snart få besök av Gransäterskolans inrikesreportrar.

Bergvreten News får besök av chefredaktör

Vad är ni intresserade av? undrade Enköpings-Postens chefredaktör Roger Pettersson när han besökte vår skoltidningsredaktion idag.

Tjugo sjuor, åttor och nior som valt skoltidning som Elevens val hade tagit hjälp av lokaltidningen för att hitta vinklar och frågor inför morgondagens besök på Gransäterskolan i grannkommunen Håbo.
Och jo, det var ett och annat som reportrarna på Be News ville veta om till exempel skolmat, datorer, mobbning och rektorslöner och som de nu formulerat frågor om.

Eleverna passade också på att fråga chefredaktören vilket som varit det roligaste jobbet i karriären och det tråkigaste. Och vilket som är det bästa knepet för att få en intervjuperson att tala. Roger Petterssons svar kom blixtsnabbt. "Att tiga".

Återstår att se om eleverna lyckas tiga tillräckligt för att få svar på sina frågor på Gransäterskolan i morgon.

Läs Bergvreten News här

Plötsligt blir presenten lärarpräktig.

Som bokälskare och svensklärare blir paketen ofta hårda och fyrkantiga vid presentköp till barnen, barnens kompisar och barnens kusiner. Inte alltid så uppskattat. Det har jag skrivit en krönika om i Lärarnas tidning.


Läs krönikan här